Att mista en trogen vän är svårt, en del har kanske svårt att förstå att man kan gråta över en hund. Medans andra förstår precis. Sippan blev akut sjuk i fredags och det blev dags att låta henne somna in för gott. Vi har väl sett ålderstecknen en tid, så lite förvarnade var vi. Men när man står inför fakta vill man inte tro att det är dags nu.... Så ONT det gör att skiljas från våran älskade Sippan    

I andra vågskålen finns alla fantastiska minnen från denna vänliga själ som gett oss så oerhört mycket glädje & stolthet! Så snäll och lugn, en liten "Ferdinand". Enda gången Sippan skällt på någon var när vi för många år sedan var på Astrid Lindgrens Värld. Vi tittade på Ronja Rövardotter som gick som teater. Ur "berget" kom SkallePer och gapade till församlingen och bonkade med sin käpp. Sippan som låg och sov vaknade till detta oväsen och skällde några gånger på denne "karl" till vår stora förvåning då hon varken före eller efter någonsin skällt på någon. Denna historia har vi skrattat åt många gånger genom åren   

Sippan hade en bestämd åsikt om vart hon skulle ligga i soffan och det var på toppen av alla kuddar som hon noga bäddade i ordning innan hon la sig på dem. Det var nästan så man fick lyfta väck henne ibland, gå ut när man kan ha det så bra tänkte hon nog. Sippan födde vår första springerkull och var en utmärkt mor. 

Tyvärr hade de två tikarna vi sparat C-höfter, annars hade de legat till grund för vår kennel och Sippan varit vår stamtik....

Sippan med några av sina avkommor

För några år sedan pratade vi med en av valpköparna. När hon skulle beskriva sin Bruno så sa hon bl a att han är en "vänlig själ". Det passar så väl in även på Sippan, hela hennes väsen var vänlighet. En sådan hund glömmer man aldrig!

God Kväll!